Dag 3 - "Mina föräldrar"
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om mina föräldrar men jag gör ett försök.
Min mamma heter Maj-lis och är uppvuxen i Liden som ligger ca 7 mil inåt landet här ifrån Sundsvall.
Hon är född 1964 så är nu alltså 46 år gammal. Hon är en person som vill att alla ska ha det bra och att alla ska vara glada. Hon ställer ofta upp med bakning och gör världens godaste smörgåstårtor. Hon är som en mamma ska vara, lagomt sträng och lagomt snäll. Eller sträng och sträng kan man kanske inte kalla det, utan hon har sina gränser och sina regler.
Hon har jobbat som dagisfröken typ 1000 år så det är väl där ifrån jag fick mina idéer att bli det också.
Men kortfattat så är hon världens bästa mamma, no matter what <3
Min pappa heter Esko och som ni kanske hör på namnet så är det finskt, han kommer alltså från Finland. Han är född i Finland men flyttade hit som 2 åring tror jag, sen tror jag det har varit ett par flyttar fram och tillbaka mellan Finland och Sverige men tillslut stannade dom här.
Han är också född 1964, alltså också 46 år gammal. Han är en alltiallomänniska. Han kan det mesta som att snickra, gjuta, lägga golv, kakla, ja, you name it.
Han är som mamma, lagomt "sträng" och lagomt snäll.
Min mamma och pappa förlovade sig för herrans många år sen, kommer inte ihåg riktigt när, men jag minns att jag tjatade i flera år att dom skulle ta och gifta sig för jag hade drömt om väldigt länge att vara brudtärna. Men nejnejnej, dom skulle absolut inte gifta sig, varför det liksom? Men det år dom fyllde 40, så går dom och gifter sig, överraskar alla på festen med präst och hela köret. Och vart var jag? Var jag brudtärna? NEJ! Jag satt som ett jävla fån i nedanför scenen i världens jävla chocktillstånd. Till och med när dom satte ringarna på fingrarna så frågade jag: Asså, vad håller ni på med, vad ska ni göra?
Sen när dom kom ner från scenen så spelades låten "Det finns inget finare än kärleken" men Thomas Ledin (som är mammas stora idol). Och då började jag stortjuta. Självklart var det glädjetårar!
Den dagen kommer jag aldrig glömma, 24 Juli 2004.
Min mamma och pappa är världens finaste tillsammans. Har aldrig varit med om att dom har bråkat eller knappt varit oense om saker och ting. Dom är menade för varandra och dom kommer nog bli vääldigt gamla tillsammans.
Visst har vi haft många stunder då jag har bråkat med er och det har varit lite strul med tillit, men sånt hör till, tårar, besvikelse, tjafs, men samtidigt så mycket positivt. Glädje, leenden, skratt och störst av allt Kärlek.
Älskar er båda! <3
